Du kom när jag var på botten, jag stod till halsen i dyn.
Jag hade etta med kokvrå i en främmande storstad, du var kvar i byn.
Du lyfte upp mina armar, du lärde mig att gå.
Vi gjorde sommaren tillsammans och jag önskar att tiden hade stannat då ???
Det blev ett år med förtvivlan och det blev ett år med gråt.
Vi hade smultron ibland med det var korta små strån som ganska snart gick åt
Här har vi väl 2007, januari till april...
När ska Peggy göra underbar melodiös pop om alla jävla utflyttade lantiskillars ensamma liv igen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar